Inom internationell ishockey uppstår offside när en spelare korsar motståndarens blå linje och går in i den offensiva zonen före pucken. Enligt gällande regler måste båda skridskorna på spelaren vara antingen på blå linjen eller bakom denna när pucken förs in i zonen. Syftet med offside-regeln är att förhindra att anfallande spelare ”campar” framför motståndarens mål och att säkerställa en rättvis och flytande match. Offside döms omedelbart när en spelare bryter denna regel, och spelet stoppas. Förståelsen av offside är avgörande för både spelare och supportrar för att kunna följa matchens dynamik korrekt.
Blålinjen fungerar som en avgörande gräns i ishockey och skiljer neutral zon från den offensiva och defensiva zonen. I offside-situationer spelar blålinjens roll en central del i att avgöra om en spelare har brutit mot reglerna. En spelare anses vara i offside-position om han eller hon korsar blålinjen in i den offensiva zonen före pucken. För att ett anfall ska vara tillåtet måste pucken först korsa blålinjen, antingen kontrollerad av en spelare eller genom passning. Regler inom internationell ishockey specificerar att det är spelarens skridskor som avgör positionen – om båda skridskorna är över linjen före pucken, döms det offside. Det innebär att exakt timing och god koordination är viktigt i offensiva anfall.
Spelarens position i förhållande till pucken när denna korsar blålinjen är avgörande för om det döms offside i internationell ishockey. Enligt reglerna ska båda skridskorna på spelaren vara antingen på blålinjen eller bakom den i det ögonblick pucken förs in i den offensiva zonen för att spelet ska vara giltigt. Om en eller båda skridskorna på en spelare befinner sig inne i zonen före pucken, och spelaren deltar i anfallet, anses det vara offside. Detta kräver exakt timing och medvetenhet från spelarna, särskilt under snabba omställningar där det är lätt att hamna före spelet. Domarna måste därför noggrant följa både puckens och spelarnas rörelser i sådana situationer.
Det finns tydliga skillnader mellan reglerna för offside i internationell ishockey och de som gäller i NHL. I internationell ishockey, som regleras av IIHF, är det till exempel inte tillåtet med ”tag-up”-offside – det vill säga att om en spelare går offside måste laget helt lämna zonen innan anfallet kan återupptas. Till skillnad tillåter NHL tag-up, där anfallande spelare som befinner sig i offsideposition får möjlighet att omgruppera sig utan att spelet nödvändigtvis stoppas. En annan skillnad är hur videodomarteknologi används vid offsidebeslut, där NHL vanligtvis har mer omfattande användning av utmaningar och teknisk support. Dessa variationer i regler påverkar matchens taktik och spelstil, och spelare som deltar i båda systemen måste anpassa sig till de olika tolkningarna av offside.
När en offside döms i internationell ishockey får det omedelbara konsekvenser för spelet. Huvudkonsekvensen är att spelet stoppas av domaren, och en tekning sker i neutral zon, vanligtvis precis utanför blålinjen på den sida pucken passerade. Detta kan avbryta ett anfall i god utveckling och ger det försvarande laget en möjlighet att organisera sig på nytt. En offside-avblåsning kan därför ha strategisk betydelse, särskilt i jämna matcher där varje anfall räknas. För lag som försöker etablera press i den offensiva zonen kan sådana avbrott vara frustrerande och förstöra rytmen. Offside-regler sätter därmed ett starkt fokus på precision och samspel i anfallsspelet.
Inom internationell ishockey används videogranskning i allt större utsträckning för att bedöma kontroversiella offside-situationer, särskilt i viktiga turneringar och slutspel. Med hjälp av högupplösta kameror längs blålinjerna kan domarna analysera om en spelare faktiskt var i offside-position när pucken passerade linjen. Enligt reglerna kan tränare begära en officiell granskning om de anser att ett mål gjordes efter en potentiellt otillåten inträde i offensiv zon. Användningen av teknik ger större noggrannhet och rättvisa i bedömningarna, men kan också leda till spelavbrott och diskussioner om tolkningsutrymmet i nära situationer. Detta har skapat debatt om hur man balanserar precision och flyt i spelet.
En vanlig missuppfattning bland både spelare och åskådare i internationell ishockey är när en offside döms trots att pucken verkar ha korsat blålinjen före spelaren. Detta beror på att det faktiskt är spelarens skridskoposition som avgör, inte kroppens placering. En annan förvirrande situation uppstår när pucken studsar tillbaka in i anfallszon efter att ha varit ute, och en spelare som inte hunnit lämna zonen döms för offside även om laget inte medvetet försöker anfalla. Domarna står inför krävande bedömningar i sådana situationer, och felmarginalen är minimal. Därför är det avgörande att offsidereglerna är tydligt förstådda och korrekt tolkade, både på isen och i efterhand vid videogranskningar.
