Enligt internationella regler för ishockey är det obligatoriskt med en rad grundläggande skyddsutrustning för alla spelare. Detta inkluderar axelskydd, armbågsskydd, handskar, suspensoar och benskydd, som alla är utvecklade för att skydda spelarna mot skador under match. Materialen måste vara godkända av det internationella ishockeyförbundet (IIHF), och det ställs krav på både utformning och anpassning. Bröstskydd och ryggskydd måste täcka tillräckligt område utan att hindra rörlighet, och det är inte tillåtet att använda otillåten utrustning, även med avsikt om ökat skydd. Korrekt användning och justering av utrustningen är också avgörande för att uppfylla kraven i reglerna.
Enligt de internationella ishockeyreglerna är användning av hjälm obligatorisk för alla spelare, inklusive målvakter. Hjälmen måste vara certifierad och godkänd av relevanta standardiseringsorgan och ska sitta tätt och säkert på huvudet under hela matchen. För spelare under en viss ålder, som varierar beroende på nationella anpassningar, krävs även heltäckande ansiktsskydd, såsom galler eller visir, kopplat till hjälmen. Det är inte tillåtet att ta bort eller ändra detta skydd utan godkännande. Syftet med denna utrustning är att skydda huvudet, ansiktet och käken från allvarliga skador till följd av kollisioner, fall eller puckträffar. Vid internationella turneringar genomförs ofta hjälmkontroller före matchstart för att säkerställa att de uppfyller gällande regler och säkerhetskrav.
Skridskorna som används i internationell ishockey måste vara tillverkade av godkända material som ger både stöd och skydd, samtidigt som de tillåter hög grad av rörlighet och hastighet. Enligt reglerna ska skridskorna ha styv hälkappa och skydd runt anklarna, och skenorna måste vara säkra och korrekt fastsatta utan skador eller farliga ojämnheter. Dessutom är spelarens beklädnad reglerad; dräkterna måste följa officiella mått och färger som specificeras av det internationella ishockeyförbundet för att undvika förvirring och säkerställa rättvist spel. Tröjfickor, extra vaddering och otillåten utrustning är inte tillåtna. Byxor ska täcka höfter och lår med tillräckligt skydd, och strumpor ska dras ordentligt över benskydden. All utrustning måste kontrolleras före matchstart för att säkerställa överensstämmelse med internationella regler.
Klubbor som används i internationell ishockey måste vara konstruerade i enlighet med specifika regler fastställda av IIHF. Varje klubba ska vara tillverkad av godkända material, såsom trä, kolfiber eller komposit, och får inte innehålla metall eller andra farliga element. Bladet på klubban ska vara böjt inom tillåten radie och storleken måste hålla sig inom de fastställda gränsvärdena för längd och bredd. Klubban får inte ha en utformning som ger spelare en orättvis fördel, och eventuella anpassningar måste följa de internationella reglerna. Särskilt viktigt är att tejpning och grepp på skaftet inte överskrider reglerade mått, och domarna har rätt att kontrollera och eventuellt avvisa klubbor som inte uppfyller kraven. Vid regelbrott kan spelaren bestraffas och utrustningen konfiskeras.
Målvakter i ishockey är föremål för särskilda krav på utrustning, i enlighet med de internationella regler som fastställts av IIHF. Deras skydd måste vara mer omfattande än utespelarnas, på grund av rollen som sista försvarslinje. Bröst- och armskydd, byxor, benskydd och handskar måste ha specifik utformning och dimension för att säkerställa tillräckligt skydd utan att ge otillbörlig fördel vid puckavvisning. Målvaktens klubba har också en särskild utformning, med ett bredare blad för att hjälpa till med blockering, men fortfarande inom tillåtna mått. Målvaktens hjälm måste inkludera ett heltäckande ansiktsgaller i metall och uppfylla strikta krav på stötdämpning. Dessutom reglerar de internationella reglerna hur mycket vaddering som är tillåten, och mätningar genomförs både före och under turneringar för att avslöja eventuella regelbrott. Otillåten utrustning kan leda till böter eller diskvalificering.
Användningen av elektronisk utrustning och teknik i internationell ishockey har ökat avsevärt under de senaste åren, och det finns tydliga regler för vad som är tillåtet under match. Spelarna får inte använda personlig elektronik under spelet, men tränare och stödpersonal får använda kommunikationssystem så länge de är godkända och inte stör spelet. På isen används nu teknologier såsom puck- och spelarspårning för analysändamål, och i vissa mästerskap används mållinjeteknik och videogranskning (video review) för att avgöra om pucken har passerat mållinjen. All utrustning måste vara godkänd och installerad enligt IIHF:s krav, och får inte påverka en rättvis genomförande av matchen. Fel eller manipulering av elektronisk utrustning kan leda till sanktioner för både lag och enskilda aktörer.
Hockeyspelare och lag är underkastade strikta krav på efterlevnad av utrustningskrav enligt internationella regler. IIHF och matchens domare har befogenhet att genomföra kontroller både före och under matchen för att verifiera att all utrustning följer gällande regelverk. Om en spelare upptäcks med otillåten utrustning kan detta leda till omedelbara konsekvenser, såsom utvisning eller krav på att byta utrustning innan fortsatt deltagande. I allvarliga fall – såsom avsiktlig användning av förbjudna material eller manipulation av utrustning – kan sanktionerna inkludera diskvalificering från turneringen och böter. Lag kan också bestraffas kollektivt om de bryter mot systematiska regler. Dessa kontroller bidrar till att säkerställa rättvisa, säkerhet och efterlevnad inom internationell ishockey.
