Regelverket har som syfte att skapa trygga och förutsägbara ramar runt all kroppskontakt inom idrott och annan fysisk aktivitet. Särskilt i grenar som ishockey, där intensitet och fysisk närkontakt är en del av spelet, är det viktigt att tydliggöra vad som är tillåtet inom gällande regler. Genom ett gemensamt ramverk ska regelverket bidra till att skydda utövare mot oönskat beteende och säkerställa att kroppskontakt sker med respekt, samtycke och i enlighet med aktivitetens natur. Regelverket ska också förebygga missförstånd och bidra till bättre kommunikation mellan tränare, utövare och vårdnadshavare.
Kroppskontakt definieras i detta sammanhang som all fysisk beröring mellan två eller flera personer i samband med organiserad aktivitet. Det kan inkludera allt från lätt beröring som vägledning och stöd, till mer intensiv fysisk kontakt som tacklingar inom sporter som ishockey. Vad som anses vara tillåten kroppskontakt beror på aktiviteten och de regler som gäller för den. Inom idrottssammanhang är det avgörande att skilja mellan kontakt som är en naturlig del av spelet och kontakt som bryter mot etablerade normer eller saknar samtycke. Tydliga definitioner bidrar till att utövare, tränare och domare har en gemensam förståelse av vad som är acceptabel kroppskontakt enligt gällande regler.
Tillåten kroppskontakt varierar beroende på aktivitetens art, intensitet och syfte. I sporter som ishockey är vissa typer av kroppskontakt såsom tacklingar och kroppskontroller tillåtna inom definierade regelverk. Dessa handlingar ska utföras på ett sätt som respekterar både motspelarens säkerhet och spelets integritet. I kontrast kommer till exempel kroppskontakt i dans eller gymnastik att ha helt andra ramar, där lätt fysisk stöd för balans eller korrigering accepteras enligt tydliga riktlinjer. I pedagogiska eller utbildningssituationer är reglerna strängare, och beröring måste alltid baseras på nödvändighet och samtycke. Det är viktigt att alla aktörer känner till vad som definieras som tillåten kroppskontakt i det aktuella sammanhanget, för att förhindra missförstånd och upprätthålla en trygg miljö för alla deltagare.
Åldersspecifika riktlinjer för kroppskontakt tar hänsyn till barns och ungas fysiska och psykiska utveckling, och varierar därför beroende på deltagarens åldersnivå. Små barn har behov av större fysiskt avstånd och mer anpassning, medan äldre utövare, som inom ungdomsidrott eller elitsatsningar, kan förhålla sig till mer intensiv kroppskontakt, såsom i ishockey. För de yngsta är beröring endast tillåten om det är nödvändigt för stöd, säkerhet eller omsorg, och den måste alltid vara varsam och förklarad. I takt med ökad förståelse och mognad kan det ges mer frihet, men fortfarande inom tydliga regler och med betoning på samtycke. Tränare och ledare måste hela tiden anpassa praxis efter åldersgruppen, för att säkerställa en trygg och respektfull ram kring all kroppskontakt.
Rollförståelse och samtycke är grundläggande för att säkerställa att kroppskontakt sker inom trygga och etiska ramar. I sporter som ishockey, där nära fysisk kontakt kan vara en del av spelets natur, är det avgörande att alla involverade parter – idrottare, tränare och domare – förstår sin roll och sitt ansvar enligt gällande regler. Tränare måste vara tydliga med vad som är tillåten kroppskontakt, och alltid inhämta samtycke från idrottare, särskilt i inlärningssituationer. Samtycke ska vara informerat, frivilligt och möjligt att återkalla när som helst, och det är viktigt att även yngre idrottare får anpassad information om hur de kan säga ifrån om något känns obehagligt. Genom medveten rollförståelse upprätthålls en miljö där respekt och trygghet står i centrum.
Vid brott mot regler om tillåten kroppskontakt vidtas tydliga och konsekventa åtgärder för att säkerställa trygghet och upprätthålla förtroendet för regelverket. Först och främst ska händelsen dokumenteras och rapporteras till ansvarig tränare, klubb eller organisation. Om överträdelsen sker inom organiserade sporter som ishockey följs ett fastställt sanktionssystem som kan inkludera varningar, tillfällig avstängning eller uteslutning. Allvarliga eller upprepade överträdelser kan även rapporteras vidare till högre instanser eller socialtjänst om extern uppföljning behövs. Det är viktigt att utövare och vårdnadshavare vet var och hur de kan anmäla, samt att sådana anmälningar tas på allvar och behandlas konfidentiellt. Sådana åtgärder mot regelbrott bidrar till att upprätthålla en trygg miljö där kroppskontakt sker enligt gällande regler och alltid med respekt.
För att säkerställa efterlevnad av regler om tillåten kroppskontakt rekommenderas att alla involverade i aktiviteten genomgår regelbunden utbildning och medvetandegörande. Detta gäller särskilt tränare, domare och lagledare inom fysiska sporter som ishockey, där kroppskontakt är en del av spelet. Utbildningen bör fokusera på att känna igen gränserna för acceptabel kontakt, vikten av samtycke och hur man skapar trygga ramar för utövarna. Det bör också ges utbildning i hur man hanterar situationer där gränserna överskrids. Visuella hjälpmedel, scenariobaserade övningar och dialog med utövarna kan bidra till bättre förståelse. Genom att investera i systematisk kompetensutveckling skapas en tryggare miljö där kroppskontakt sker i enlighet med gällande regler och med respekt för alla deltagare.
