Ishockey.info – tipsguider och nyheter

Sport är en aktivitet som många är väldigt förtjusta i. Det finns både lagsporter, individuella sporter och sporter som innefattar interaktion med djur. Det finns med andra ord mycket att ta av i samband med idrotten.

Bland dessa sporter hittar du ishockey. Detta är en lagsport som utspelar sig på en bana täckt av is. Därmed kan det klassas som en risksport, vilket innebär att spelarna bär skyddsutrustning. Dessutom är detta en sport som sker i högt tempo.

När du spelar ishockey spelar du i lag med andra människor. Ishockey är som sagt en lagsport. Målet är alltid detsamma – att få in pucken i motståndarlagets mål. Och de som har gjort flest mål i slutet av matchen kommer att utses som vinnande lag.

Nu ska vi gå in på djupet av denna lagsport. I samband med ishockey är det många detaljer du ska tänka på och några av dessa detaljer ska vi titta närmare på nedan.

Ishockeyns ursprung

Innan vi går vidare till själva sporten kommer vi att ta en titt på ursprunget till denna sport. Hur kom ishockeyn egentligen till?

Det sägs att ishockey uppstod omkring 1855 i Kanada, och att sporten präglas av både brittisk landhockey och äldre bollspel på is som indianerna utövade under denna period. Ishockey är med andra ord en sport som har inspirerats av olika sporter.

Ishockey var långt ifrån en fullt utvecklad sport när den allra första matchen ägde rum på kanadensisk mark runt 1855. Tvärtom! Det sägs ofta att vägen skapas när man går, och så har det utan tvekan varit här. Här kommer en liten översikt över de tider som varit viktiga för ishockeyns utveckling:

Från ca. 1855 till 1860, alltså de första fem åren, spelade spelarna med bollen – något som skiljer sig från hur vi känner till ”bollen” inom ishockeyn idag. Det var först 1860 som man bytte ut bollen mot pucken.
De första åren spelade de som spelade ishockey lite på måfå. Man försökte helt enkelt lite mer, för det tog några år innan man tog fram en uppsättning specifika regler i samband med ishockey. Detta skedde inte förrän på 1870-talet.
Ett decennium efter att ishockeyns specifika regler kom började idrotten bli mer och mer organiserad. I samband med detta etablerades även den första amatörserien, men vad som egentligen hette denna serie är osäkert.

När sporten började utvecklas mer och mer till vad vi känner den som idag spreds den snabbt. Under 1890-talet spreds det till både Europa och USA, och 1908 International Ice Hockey Federation, eller International Ice Hockey Federation som det heter i norska stiftet.

Så här ser planen ut i ishockey

När du spelar ishockey måste du ha tillgång till en bana som är täckt av is. Denna bana kan vara både ute och inne, men det är inte att underskatta att det är en inomhusbana som är mest fördelaktigt.

Om du har lite kunskap om banorna där du utövar sporter som handboll eller basket så vet du kanske att målen på den här banan vanligtvis är 40 x 20 meter. Men i samband med ishockey gäller storleken 60 x 25-30 meter. Så man måste ha en större bana. Här är en liten översikt över ishockeyplanens egenskaper:

Normal storlek på en ishockeyrink är 60 x 25-30 meter.
Runt själva banan finns en vante som består av två material med 50/50 fördelning. Plexiglas på överdelen medan det är antingen trä eller plast på underdelen.
Vanten bör vara minst 347 centimeter hög, då vantens huvudsakliga funktion är att skydda eventuella åskådare från att få en puck mitt på kaklet.

De tre zonerna på ishockeyplanen

En ishockeyplan brukar delas in i tre olika zoner, som löper tvärs över planen. Varje zon är markerad med linjer, som kallas mållinjer. Raderna har var och en sitt eget namn:

Islina – det finns totalt två ”isningslinor” på ishockeyplanen – en på varje sida. Dessa är de två linjerna närmast målet som kallas ”isningslinjer”.
Blå linje – Det finns även två ”blå linjer” på ishockeyplanen. Dessa är lite närmare mitten av fältet, men inte riktigt. Linjerna kallas ”blå linje” eftersom det ofta finns en blå linje på isen.
Mittlinje – Det ligger lite i själva namnet vad ”mittlinje” är, för det är helt enkelt mittfältslinjen. Det finns bara en av dessa linjer, och den är vanligtvis röd.

Kursens nio faceoff-cirklar

Utöver de tre zonerna består ishockeyplanen av nio faceoff-cirklar som kan användas under en match. Dessa cirklar används för att starta om spelet om ett spelstopp inträffar. Det här är detaljerna som gäller för faceoff-cirklarna:

En faceoff-cirkel är vanligtvis röd, men det finns ett undantag – mitten av banan – som är blå.
Fyra av de nio faceoff-cirklarna kan hittas ca. 6 meter från icing-linjerna i lagens försvars- och anfallszoner. Dessa cirklar är vanligtvis ganska stora.
De återstående faceoff-cirklarna finns i banans neutrala zon, som ligger ca. 1,5 meter från ”blå linjen”.

Målen på planen

Liksom de flesta andra idrottsplaner har även ishockeyplanen två mål. Målen finns givetvis i var sin ände av kursen. För att vara helt korrekt så ligger de mitt i ”isningslinjen”.

I teorin sägs det att det är mål som sitter fast i isen, men i praktiken är det fullt möjligt att flytta dem – men det kräver mycket kraft.

Målen placeras i målfältet, vilket innebär att målvakten (eller lagmålvakten om man så vill) får ta pucken med handen utan att bli straffad för det. Brott mot reglerna under en ishockeymatch återkommer vi till längre fram i artikeln.

Så går en ishockeymatch till

Men hur går egentligen en ishockeymatch till? Själva ishockeymatchen pågår totalt i 60 minuter, men det betyder inte att de spelar 60 minuter i ett svep. En ishockeymatch brukar delas upp enligt följande:

En ishockeymatch består av 20 minuter vardera. Dessa 20 minuter kallas period, så det betyder att en ishockeymatch består av tre perioder.
Mellan varje period brukar det vara ett uppehåll på ca. 15 minuter. Under varje paus byter lagen bana.

Effektiv speltid

Ishockey bygger på konceptet ”effektiv speltid”, vilket innebär att tiden går så länge pucken är i spel. Det finns ett antal saker som kan hända under spelet som gör att spelet slutar:

Att pucken förstörs under matchen.
Om pucken är hos en spelare och han vägrar spela den framåt.

Såg spelare på en gång

Som i de flesta sporter sker en match mellan två lag. Dessa lag spelar mot varandra. Målet är att vara det lag som gör flest mål, eftersom det är det som krävs för att vinna matchen.

Det är inte ovanligt att ett ishockeylag består av 25-30 spelare, men det betyder inte att det är runt 50-65 personer på planen samtidigt. Det är mer eller mindre omöjligt.

Oavsett hur många spelare laget består av totalt så är det totalt 6 spelare från varje lag på planen under en match. Dessa 6 spelare inkluderar även lagets målvakt, så det betyder att det är totalt 5 spelare på planen. Var och en av dessa spelare har sin egen huvuduppgift under matchen:

Två försvarare
Ett centrum
En högervinge
En vänstervinge

Utöver dessa spelare finns det några spelare på bänken, och spelarna på planen kan byta plats med dem vid behov under matchen.

Varje lag har möjlighet att ta timeout

Vart och ett av lagen har möjlighet att ta en timeout under matchen. Timeouten kan variera i maximalt 30 sekunder.

Detta är en timeout som även kan användas i samband med ett spelstopp.

Slips?

Om ställningen är oavgjord efter tre spelade perioder ska matchen avgöras på förlängning. Hur lång övertiden är kommer dock att variera.

Om matchen måste avgöras på förlängning är det första målet vinnaren. Om ställningen fortfarande är oavgjord efter övertid måste det hela avgöras med straffläggning.

Hur många poäng det vinnande laget får kommer att variera något beroende på hur de kommer fram till resultatet:

Om resultatet är klart efter 60 minuters spel får det vinnande laget 3 poäng
Om en vinnare utses i övertid eller genom straffläggning får det vinnande laget 2 poäng. Den tredje och sista poängen, i dessa fall, går till det förlorande laget.

Denna utrustning bör bäras som en ishockeyspelare

Det är ingen hemlighet att en ishockeyspelare behöver mycket utrustning. Har du varit på en ishockeymatch tidigare så är det ganska tydligt direkt. Det här är några av utrustningen du kan behöva:

Skridskor .
Klubbar .
Puck .
Kläder.
Skydd.
Tillbehör.
Säck.

Skridskor

Som ishockeyspelare behöver du naturligtvis skridskor som du kan ha på benen när du tränar och när du spelar match. Men detta är ofta lättare sagt än gjort. När du åker skridskor på ishockey är det mycket du måste tänka på.

Vad ska skridskorna användas till?
Vilken nivå spelar du på?
Hur mycket väger du?
Vilken storlek har dina skor?
Vilken kvalitet vill du att dina skridskor ska ha?
Hur vet jag att skridskorna passar?

Vad ska skridskorna användas till?

Det första du behöver ta reda på är vad skridskorna ska användas till. Är du en ishockeyspelare så talar detta mer eller mindre för sig självt. Men vi nämner det ändå, helt enkelt för att det är stor skillnad mellan ishockeyskridskor och konståkning.

Det är inte ovanligt att killar går för ishockeyskridskor och tjejer för konståkning, oavsett vad de ska använda dem till. Men om du till exempel är en tjej som ska spela ishockey så håller ett par konståkning inte alls.

Vilken nivå spelar du på?

Vilken nivå du är på kommer också att spela en viktig roll. Detta kan faktiskt beskrivas som en av de viktigaste sakerna i samband med att man köper hockeyskridskor.

Det finns hockeyskridskor för nybörjare, och det finns hockeyskridskor för dig som spelar på lite mer avancerad nivå eller är avancerad. Och det är viktigt att ta hänsyn till det.

En av sakerna som utmärker hockeyskridskor är att de är designade med olika hårdhet – och det är din nivå som avgör vilken hårdhet du ska ha.

Hur mycket väger du?

Det är en fråga som många har ett ambivalent förhållande till. Det är ofta lika obehagligt att fråga som det är att svara på det. Men personens vikt spelar också en viktig roll i förebilder när man väljer skridskor.

Vilken storlek har dina skor?

När du väljer skridskor är din skostorlek också korrekt. Det är information du behöver lämna till den som hjälper dig att prova på att åka skridskor, så att han eller hon lättare kan hitta skridskor som de tror kan passa dig.

I samband med vanliga skor kan du ha upplevt att du måste gå upp 1 / 2-1 storlek när du köper nya skor. Så är det även när man köper ishockeyskridskor. Vilken storlek du behöver kan variera från märke till märke. Här är en liten översikt över storleksskillnaden för ett urval av märken:

Bonde: ca. samma storlek som skor
CCM: ca. ½ storlek större än skor
Graf: lite osäker – här är testning extra viktigt
Uppdrag: ca. en storlek mindre än skor
Nike: ca. ½ storlek mindre än skor
RBK: lite osäkert – även här är testandet extra viktigt
Sherwood: ca. ½ storlek större än skor
Tur: ca. samma storlek som skor

Vilken kvalitet vill du att dina skridskor ska ha?

Du kanske också vill reflektera över vilken kvalitet du vill att dina skridskor ska ha, eftersom det finns olika typer av skridskor.

Det finns skridskor med hög kvalitet, men det går även att hitta skridskor med lite lägre kvalitet. Och som i de flesta fall – kvaliteten är viktig för vad totalsumman på kassan kommer till.

Nedan ger vi dig en liten översikt över kvaliteten på ett urval av skridskor. Vi kommer att använda samma urval av skridskor som vi gjorde i samband med skostorlek. Kvaliteten kommer att symboliseras med «+».

Bauer: +++
CCM: +++
Graf: ++
Uppdrag: ++
Nike: +
RBK: +++
Sherwood: ++
Tur: +

Hur vet jag att skridskorna passar?

Det kan vara svårt att hitta skridskor som passar, men här gäller det att ta sig tid. Köp inte skridskor för att köpa ett par skridskor – det här är kanske något av det dummaste du kan hitta på.

När du går till affären för att köpa skridskor bör du se till att ta med dig de strumpor som du ska ha i skridskorna när du tränar.

Vårt bästa tips är också att prova olika märken, då detta är det bästa sättet att ta reda på vilka skridskor som passar just dig.

För att ta reda på om skridskorna passar, bör du följa dessa steg:

Lossa snören på skridskorna så mycket som möjligt utan att ta ut dem helt. Syftet med detta är att få ner foten i stöveln så lätt som möjligt. Försök att få tårna så långt fram som möjligt. Får du foten, samt ett finger ner i stöveln bakom hälen, då har du hittat rätt storlek.
Gör samma sak med den andra skridsko. Knyt snören hårt, men var noga med att inte bli för hårt. Gå upp för att känna hur skridskorna känns. Skridskorna är inte avsedda att pressas eller klämmas någonstans.
Försök att trycka hälen bakåt, för att ta reda på om du har ordentligt stöd för hela hälen. Med hälen längst bak ska man inte kunna lyfta hälen utan att själva skridskonen lyfter också.
Ta reda på om det finns tillräckligt med plats för både framfot och tår i stöveln genom att känna igen. Den ska inte klämma någonstans.
Försök att sitta på knäna. Det är viktigt att skridskorna är så flexibla att du har möjlighet att böja benen. Detta är en förutsättning för att du ska kunna behålla en bra attityd ute på hockeyplanen.
Skjut stövlarna åt sidan. De ska vara styva samtidigt som de ger bra stöd. På så sätt kan du röra dig på isen på olika sätt, både med kraft, samtidigt som du är bekväm.

Klubbar

Det är inte bara i samband med valet av skridskor som det är mycket att tänka på. Så är det också när det gäller att ta reda på vilken klubb som passar just dig. I denna process kommer detta att vara en bra utgångspunkt:

Kanterna på hockeyklubban ska vara böjda.
Klubbens spö ska vara rakt från toppen av skaftet ner till området där skaftet slutar och bladet börjar.
Klubbens blad bör vara böjt, eftersom det ger den bästa utgångspunkten för att kunna skjuta pucken framåt.
En hockeyklubba finns i olika längder. Om du är osäker på vilken längd som är rätt för dig kan du använda dig själv som utgångspunkt. Klubben ska vara i nivå med dig själv! Vilken roll du har på planen kommer också att spela roll i detta. I offensivt spel kan det vara en fördel med lite kortare klubba, och i försvarsspel kan en lite längre klubba verkligen göra susen! Detta beror också lite på dina personliga preferenser.

När du väljer klubba finns det ett antal faktorer som bör beaktas, och det är din ålder, längd och vikt samt klubbans flex. Dessa faktorer är nära relaterade, eftersom din ålder / längd / vikt ofta dikterar hur stor eller liten din flex ska vara. Flex handlar om klubbens flexibilitet och hårdhet.

Nedan hittar du en komplett översikt som kommer att göra det mycket lättare för dig att välja klubb. Denna översikt kommer att innehålla både ålder, längd och vikt, samt hur mycket flex som rekommenderas för varje enskild grupp.

Ungdom (5-9 år) – Höjd: 100-130 cm, Vikt: 20-40 kg – 10-20 flex
Junior (9-13 år) – Höjd: 130-155 cm, Vikt: 30-50 kg – 30-55 flex
Mellan (11-14 år) – Höjd: 150-165 cm, Vikt: 45-55 kg – 45-65 flex
Mellan (11-14 år) – Höjd: 155-175 cm, Vikt: 50-65 kg – 50-75 flex
Senior (14+) – Höjd: 165-175 cm, Vikt: 55-80 kg – 60-85 flex
Senior (14+) – Höjd: 175-185 cm, Vikt: 70-90 kg – 70-90 flex
Senior (14+) – Höjd: 185-195 cm, Vikt: 90-105 kg – 85-105 – flex
Senior (14+) – Höjd: 195- cm, Vikt: 105- kg – 95- flex

Puck

Vill du träna utanför den organiserade träningen så kan det vara en fördel att skaffa en egen puck. Men det är inte så att man måste köpa denna, då teamcoachen väldigt ofta ser till att ha denna tillgänglig.

Pucken är något som skiljer denna sport från andra sporter som fotboll, handboll och basket. I alla dessa tre sporter används en rund boll som antingen sparkas eller kastas mellan matcherna. I ishockey används en puck, och endast lagets målvakt får röra den med händerna.

Utöver detta har pucken ett mycket karakteristiskt utseende:

En puck finns i olika färger, men den vanligaste färgen är svart. Eftersom isen är vit är detta också väldigt praktiskt, eftersom det gör det svårt att få pucken ur synhåll.
Pucken är vanligtvis gjord av gummi.
Puckens diameter är 7,62 centimeter och den har en tjocklek på 2,54 centimeter.
Pucken väger vanligtvis mellan 156 och 170 gram.

Kläder

En annan kategori av utrustning är kläder. Denna kategori inkluderar helt enkelt kläder du bär när du tränar eller när du spelar en match:

Tröja / Träningströja
Shorts
Strumpor

Skydd

I samband med ishockey kan mycket hända. Pucken är designad för att flyga i luften och då kan det vara en bra idé att se till att du är skyddad över hela kroppen. Detta görs med hjälp av skyddsutrustning.

Skyddsutrustning är en stor kategori, och allt anses inte vara ”obligatoriskt”. Hjälm är ett exempel på skyddsutrustning som alla måste ha, och tandskydd är ett exempel på något man kan välja att använda om man vill.

Utifrån vilken roll du har på planen kan det också vara en bra idé att fundera över hur mycket stoppning du behöver. Om du till exempel är målvakt behöver du ofta mer stoppning än utespelarna, eftersom det är dig som pucken faktiskt skjuts på (eftersom du är placerad framför mål). Då kanske du också vill ha en hjälm med visir.

Om du är en manlig ishockeyspelare så kan det också vara en bra idé att köpa lite extra skydd för utsatta områden där du inte vill att pucken ska slå.

Tillbehör

Inom kategorin ”tillbehör” hittar du lite annorlunda utrustning. Det här är ingen utrustning som krävs, men det råder ingen tvekan om att det som finns i denna kategori kommer att vara fördelaktigt, som skridskoskydd, box för tandskydd och skotork.

Som du säkert kan se av exemplen ovan är kategorin ”tillbehör” en samling av många olika utrustningar. Här är en liten översikt över varför just detta tillbehör kan vara praktiskt för dig:

Skridskoskydd: Då håller dina skridskor längre, då det inte är något som skaver mot skridskorna medan de kanske ligger i ryggsäcken/väskan. Då behöver du inte köpa nya skridskor så ofta. Med det sagt så följer ofta skridskoskydd med själva skridskorna, men det är praktiskt att det går att få tag i det ifall det inte gör det eller de du har är skadade.
Tandskyddsbox: Då kan du förvara ditt tandskydd säkert i en kartong. Den här boxen har inget annat syfte än att själva tandskyddet ska kännas lite renare än om du skulle lägga loss det med svettiga kläder efter att du varit på träning.
Skotork: Detta är såklart inget man har med sig i väskan. Skotorken kan monteras på väggen hemma (och idag är det många som har det generellt) och dess funktion är helt enkelt att torka skor. Det betyder att om dina skridskor blir svettiga under en match kan du enkelt torka dem med en skotork!

Säck/väska

Om du tittar förbi en sportbutik är det mycket troligt att säljaren kommer att försöka sälja dig en väska eller möjligen en väska också.

Det är inte så att man som ishockeyspelare måste ha en säck eller väska för att spela. Om du ser det i samband med en ishockeymatch så är detta inget du behöver alls.

Med det sagt blir en väska eller en säck väldigt praktisk oavsett vad. Anledningen är att du helt enkelt får en plats där du kan samla all din utrustning – så länge den får plats i ryggsäcken/väskan.

Väskan kan användas för att förvara både kläder och skridskor. I praktiken blir det mycket lättare att bära mellan hem och träning, samt att man har en fast plats att ställa allt så man slipper springa runt i hela huset och leta efter det inför varje träning.

Reglerna för ishockey

Längre fram i denna artikel har vi bland annat tittat på egenskaperna hos en vanlig ishockeymatch , samt vilken utrustning du bör ha om du ska spela ishockey.

En ishockeymatch utspelar sig på en ishall som i allmänhet är mycket större än en fotbollsplan. Ishallen brukar delas in i olika zoner – totalt tre zoner – som är åtskilda av linjer. Dessa linjer är viktiga under hela matchen, och spelarna måste hålla koll på var de placerar sina fötter.

Dessutom har vi också sett att kursen består av totalt nio faceoff-cirklar. Dessa områden är också viktiga under en ishockeymatch.

Nedan ska vi titta närmare på vad som kan hända om spelarna inte är tillräckligt uppmärksamma på sina fötter, samt hur faceoff-cirklarna används.

Faceoff cirklar

Kom ihåg att ishockey bygger på konceptet ”effektiv speltid”. Så om pucken är i vila för länge åt gången, uppstår ett spelstopp, och sedan måste spelet startas igen. Detta görs genom en faceoff, och det är här faceoff-cirklarna vi nämnde kommer in i bilden.

När domaren signalerar att en faceoff ska genomföras så ska en spelare i varje lag stå mitt emot varandra (dvs med ryggen vänd bort från det egna målet). De återstående spelarna måste vara utanför själva cirkeln. Själva faceoffen utvecklas enligt följande:

Faceoff tillåter endast en av spelarna att vara redo.
Domaren tappar pucken på isen innanför faceoff-cirkeln
Då är målet att vara den första att placera sin klubb på faceoff. Spelaren i hemmalaget måste placera sin klubba i sin försvarszon medan den andra spelaren (från bortalaget) måste placera klubban på en faceoff-cirkel i banans neutrala zon.
Vad som hände före faceoff kommer att vara avgörande för var faceoff kommer att ske.
Om någon av spelarna gör något brottsligt under denna process kan domaren välja att ersätta spelaren i fråga med en annan spelare.

Glasyr

Om en spelare skjuter pucken medan han befinner sig på sitt lags planhalva, och pucken hamnar bakom motståndarlagets mållinje, så kommer en ”isning” att inträffa. Undantaget är om en av hans lagkamrater lyckas fånga pucken innan motståndaren hinner göra det. Detta kännetecknar en glasyr:

En ”icing” uppstår när pucken skjuts från en planhalva, och hamnar bakom mållinjen hos motståndarlaget utan att någon kan stoppa den.
En ”icing” slutar med en faceoff, om det inte är ett försök att försvara sitt lag.

En ”gräddning” leder till en faceoff, som vi tittade närmare på ovan. En sådan faceoff kommer vanligtvis att vara till fördel för motståndarlaget, eftersom pucken ofta hamnar i deras försvarszon.

Syftet med att ha infört denna regel är att förhindra att något av lagen medvetet försöker fördröja spelet. Finns det någon spelare som behöver lite tid att tänka på vad deras nästa drag är? Det spelar ingen roll – om pucken är för lång i vila kommer domaren att döma ”icing” och det kommer återigen leda till en faceoff.

Det finns dock ett undantag från denna regel. Om ett av lagen har fler spelare på planen än det andra laget får det andra laget skjuta pucken bakom motståndarens mållinje. Då kommer det inte att bedömas som ”isning”, för i det här fallet blir detta ett försök att försvara sitt lag.

Offside

När ett av lagen är i anfallsposition måste spelarna hela tiden tänka på var de placerar sina fötter. Det är pucken som först kommer över den ”blå linjen” i en anfallssituation. Detta är fallet oavsett hur attacksituationen utvecklas:

Man försöker göra en passning till en lagkamrat som är i offsideposition.
Du har själv kontroll på pucken, och är den som ska försöka få den fram och över till motståndarlagets planhalva.

I praktiken innebär detta att om spelaren som får ett pass måste se var deras skridskor är placerade. Även om det bara är en av skridskorna som är över den blå linjen innan pucken kommer det att resultera i att du är offside.

Målet med denna regel, är att fånga upp en av de vanligaste strategierna inom sport, nämligen att en av spelarna alltid ser till att ligga lite över mitten med bara en huvuduppgift (”att se på målet”), och helt enkelt vänta på att bollen måste komma dit. Det här är ingen lag inom ishockey.

Resultatet av en offside kommer alltid att vara detsamma – en faceoff från mittfältet.

Brott mot ishockeyregler

Som ishockeyspelare finns det mycket att tänka på. Under en match finns det faktiskt en bra affär man inte kan göra och gör man det kommer det att uppfattas som ett regelbrott.

Nedan följer en lista med exempel på olika överträdelser. Listan kommer också att innehålla en beskrivning av vad varje regel handlar om:

Slashing – att du slår en annan spelare med din klubba
Hög pinne – att du håller din klubba för högt
Crosscheck – en tackling som sker medan du har båda händerna på klubban, och klubban lyfts från isen.
Spearing – att du använder klubban som ett spjut, och sticker en spelare på motståndarlaget.
Butt-ending – att du sticker en spelare i motståndarlaget med slutet av din klubba.
Holding – att du försöker hålla tillbaka en spelare i motståndarlaget.
Hooking – att du fångar en spelare i motståndarlaget genom att använda din klubba som en krok.
Interferens – att man försöker hindra en spelare i motståndarlaget från att röra sig.
Fördröjning av spel – att du medvetet försöker fördröja matchen.
Dykning – att man förskönar sanningen i samband med vad som hände i en sammandrabbning där syftet är att få domarens uppmärksamhet så att domaren ger dem straff.
Charging – att du tacklar en spelare i motståndarlaget medan du är i rörelse.
Checking – att du tacklar en spelare på motståndarlagets huvud, nacke eller rygg.
Boarding – att man tacklar en spelare i motståndarlaget mot vanten.
Armbåge – att tackla en spelare i motståndarlaget med armbågen.
Tripping – att man sträcker på benen på en spelare i motståndarlaget.
Knästående – att du tacklar en spelare i motståndarlaget med ditt knä.
Roughing – att det blir slagsmål under kampen.
Sparkar – att man sparkar en spelare i motståndarlaget.
Slew-footing – att man sparkar bort en spelare på motståndarlagets ben.
Att pucken skjuts över vanten från egen försvarszon.
Att du fortsätter spela även om du har brutit din klubba.
Att man fångar pucken med handen , och det tar för lång tid mellan att personen fångar bollen och att pucken läggs ner på isen. Detta borde verkligen göras direkt.
Att det är för många spelare på planen samtidigt (att något har gått fel i samband med ett byte).
Att man lämnar utvisningsbåset för tidigt .

Som vi ser av översikten ovan finns det många möjligheter att göra misstag under en ishockeymatch. Vi skulle dock säga att det viktigaste under matchen är att hålla koll på bollen och ta hand om sina armar, ben och utrustning så att det inte äventyrar skada eller hindrar någon.

Om viljan att vinna matchen är väldigt stor är det lätt att hamna i en situation man inte borde vara i. Vi kan dock inte nog betona hur viktigt det är att inte falla för frestelsen, för detta är bara något som påverkar dig som spelare – och dig som lag.

Vad händer om det sker en överträdelse?

Om det sker ett regelbrott under en match avbryts inte matchen på samma sätt som matcher i andra sporter gör. Syftet med detta är att göra matchen så smidig som möjligt.

Det betyder dock inte att kränkningen är ostraffad. Tvärtom! Den spelare som bryter mot reglerna under matchen utvisas omedelbart från matchen. Hur länge utvisningen pågår kommer att variera beroende på hur stor överträdelsen var:

Utvisning i 2 minuter
Utvisning i 5 minuter
Utvisning i 10 minuter
Utvisning från resten av matchen

Om det är ett brott mot reglerna måste du vänta på domarens signal. Det är också domaren som avgör hur länge utvisningen pågår. Spelaren som var ansvarig för överträdelsen måste spendera utvisningens längd i utvisningsbåset. Straffbänken är vanligtvis placerad på motsatt sida av avbytarbänkarna.

Du behöver dock inte vara på planen för att bli utvisad. Om en spelare på bänken gör något som inte står enligt handboken så kan även denna person straffas, även om han eller hon inte är på banan. Ett regelbrott är ett regelbrott!