Sudden death i ishockey är en regel där matchen avgörs så snart ett av lagen gör mål under övertidsperioden. Reglerna varierar något beroende på liga och turnering, men principen förblir densamma: första målet vinner. I NHL spelas sudden death som en 3-mot-3 övertidsperiod på fem minuter i grundserien, medan det i slutspelet är obegränsade övertidsperioder på 20 minuter med 5-mot-5 spel. I internationella turneringar, som VM, kan det också vara olika varaktighet och upplägg i sudden death-avslutningen.
Sudden death används när det står oavgjort efter ordinarie speltid i en ishockeymatch. Detta sker vanligtvis i slutspel, turneringar eller andra situationer där en vinnare måste utses. I grundserien i vissa ligor, som NHL, används sudden death endast under förlängningsperioder för att minska antalet oavgjorda matcher, medan i internationella turneringar som Ishockey-VM, tillämpas regeln under viktiga möten som kvartsfinaler, semifinaler och finaler. Användningen ger en extra spänning, eftersom varje skott på mål kan avgöra matchen.
Tid och format i sudden death varierar beroende på var matchen spelas och vilken liga eller turnering det handlar om. I NHL består övertidsperioder i grundserien av 3-mot-3 spel under fem minuter, vilket skapar öppna och intensiva situationer. Om ingen gör mål under den tiden går matchen vidare till en straffläggning. I slutspelsmatcher däremot spelas det 20-minutersperioder med traditionellt 5-mot-5-format tills ett avgörande mål görs. Internationella turneringar, som världsmästerskap arrangerade av IIHF, kan ha liknande format, men med variationer beroende på matchens betydelse. Dessa specifika regler säkerställer en dynamisk och rättvis avslutning på matchen.
Första målet i sudden death är avgörande eftersom det omedelbart avslutar matchen och utser en vinnare. Detta ökar pressen på båda lagen, särskilt på spelarna som är på isen under förlängningsperioden. Ett snabbt mål kan komma som ett resultat av en noggrant planerad attack eller ett oväntat misstag från motståndarlaget. Samtidigt kan ett mål definiera en hel säsong, särskilt i slutspelsmatcher där marginalerna är små. Detta gör sudden death till ett nervkittlande avslut för både spelare och fans.
Lagen i sudden death måste anpassa sig snabbt för att öka chanserna att göra det avgörande målet. Många lag satsar på spelare med hög fart och tekniska färdigheter för att dra nytta av det öppna spelet, särskilt i format som 3-mot-3 övertidsperioder. Strategisk press för att tvinga motståndaren att göra misstag eller skapa kontringsmöjligheter är också vanligt. Samtidigt är försvarskontroll avgörande, eftersom ett misstag kan leda till en omedelbar förlustsituation. Tränare prioriterar ofta spelare med erfarenhet från kritiska ögonblick och hög koncentration för att hantera pressen.
Plötslig död har lett till några av de mest minnesvärda ögonblicken i ishockeyns historia. Ett av de mest ikoniska exemplen är Stanley Cup-finalen 1950, där Detroit Red Wings besegrade New York Rangers i en dramatisk förlängningsperiod. I internationella turneringar har plötslig död också skapat legendariska ögonblick, såsom OS-finalen 2010 mellan Kanada och USA, där Sidney Crosby gjorde det avgörande målet i det som nu är känt som ”Golden Goal”. Dessa matcher har inte bara definierat säsonger och turneringar, utan också format spelarnas karriärer och lagens arv.
Plötslig död har inte varit utan kontroverser i ishockey, särskilt när det gäller rättvisa och format. Kritiker påpekar ofta hur ett enda mål kan avsluta en match abrupt, vilket i vissa fall kan kännas orättvist för det förlorande laget, särskilt i matcher där båda lagen har spelat jämnt under ordinarie tid. Detta gäller särskilt i formatet med 3-mot-3 övertidsperioder, som många anser gynnar lag med snabba och tekniskt skickliga spelare, och mindre bygger på lagets totala styrka. Vidare har det funnits diskussioner om huruvida straffslagsläggningar bör ersätta plötslig död i vissa ligor. Vissa anser att straffslag minskar slumpmomentet, medan andra föredrar dramatiken som plötslig död ger.
