En utvisning i ishockey är ett straff som åläggs en spelare för brott mot regelverket under en match. När en spelare blir utvisad, måste denne tillbringa en viss tid i utvisningsbåset, ofta kallat utvisningstid. Detta innebär att laget spelar med en mindre spelare på isen under en viss period, vilket kan ge motståndaren en fördel i form av numerärt överläge. Utvisningar kan tilldelas för ett antal förseelser, från mindre händelser som hakning till mer allvarliga överträdelser som tacklingar mot huvudet. Strafftiden beror på hur allvarlig förseelsen är och bestäms av domaren i enlighet med regelverket för ishockey.
Det finns olika typer av utvisningar, från mindre till större straff, och i vissa fall kan spelare till och med tilldelas matchstraff eller diskvalificering. Detta innebär att spelaren inte bara måste sitta i utvisningsbåset, utan även kan bli skickad ut från matchen. Situationer som leder till utvisning kan variera i allvarlighetsgrad, men gemensamt för dem alla är att de bryter mot de etablerade spelsreglerna.
Mindre utvisningar, ofta kallade tvåminutare, är de vanligaste utvisningarna i ishockey. Dessa döms när en spelare bryter en regel på ett sätt som inte anses vara grovt, men som ändå ger en fördel eller försätter motståndaren i ett underläge. Exempel på regelbrott som leder till mindre utvisningar inkluderar hakning, interference (störning), eller hög klubba där ingen skada uppstår. När en tvåminuters utvisning döms, måste spelaren sitta i utvisningsbåset, och laget spelar med en man mindre i två minuter, om inte motståndaren gör mål under powerplayspelet.
Större straffar, som ger fem minuters utvisning, är reserverade för allvarligare regelbrott i ishockey, såsom grovt våld, farliga tacklingar, eller användning av armbågar mot motståndarens huvudregion. Till skillnad från mindre straffar fortsätter femminutersutvisningar även om motståndarlaget gör mål under powerplay, vilket kan få stora konsekvenser för det straffade laget. Situationer som kan resultera i en större straff inkluderar boarding, spearing eller slag som orsakar skada. Straffens längd och allvar återspeglar de potentiellt farliga situationerna den straffade spelaren har orsakat motståndaren.
Matchstraff och diskvalifikation är de allvarligaste formerna av utvisning i ishockey. En matchstraff utdelas när en spelare begår en mycket grov regelöverträdelse, som till exempel fysiskt angrepp på en domare eller en farlig tackling som hotar en motståndares säkerhet. När en matchstraff utdöms blir spelaren avlägsnad från matchen och laget måste spela resten av tiden med en spelare mindre, även om laget har rätt att ersätta spelaren efter fem minuter. Diskvalifikation är ännu striktare och kan leda till att spelaren blir avstängd i flera matcher, beroende på överträdelsens allvar och regelverket. Sådan straffutmätning är avsedd att verka avskräckande och säkerställer en tryggare spelupplevelse för alla deltagare.
Tekniska straff utdelas för handlingar som oftast är relaterade till spelregler som handlar om utrustning eller spelarnas fysiska kontakt med motståndaren. Ett exempel är ”tripping”, där en spelare hindrar en motståndares rörelse genom att använda klubban för att fälla dem. Personliga straff å andra sidan innebär ofta mer avsiktliga eller vårdslösa handlingar som påverkar säkerheten för andra spelare, till exempel boarding eller knätacklingar. Dessa bryter mot regelverket på ett sätt som kan anses farligare, vilket gör att de ofta bestraffas strängare.
Det finns många specifika situationer som kan leda till utvisning i ishockey. En av de vanligaste situationerna är när en spelare använder hög klubba, där klubban träffar en motståndare över axelhöjd. Om detta leder till skada kan domaren ge ett större straff. Avsiktlig obstruktion av en motståndare, även känd som interference, är en annan situation som ofta resulterar i mindre straff. Farliga tacklingar bakifrån, eller tacklingar mot en motståndare som är i en sårbar position, kan också leda till allvarliga utvisningar, såsom boarding eller charging. Dessa situationer regleras strikt enligt ishockeyns regelverk, med syftet att skydda spelarna.
När en spelare blir utvisad, orsakar detta laget en omedelbar nackdel i form av spel i numerärt underläge. Med en spelare mindre på isen måste laget snabbt justera sin strategi för att förhindra att motståndarna utnyttjar övertaget. Övergången till en mer defensiv spelstil blir ofta nödvändig, då det utvisade laget vanligtvis fokuserar på att försvara sitt eget mål snarare än att anfalla. Under en fem minuters större utvisning kan motståndarlaget fortsätta att göra fler mål utan att det utvisade laget får tillbaka sin spelare, vilket ofta leder till bristande moral och risk för fler insläppta mål. Detta kan drastiskt påverka matchens utfall och vända momentum helt och hållet.
